I Am Alive

Efter att till o från varit under utveckling i sex år anlände förra veckan ”I Am Alive” till XBLA och PSN.
Stora frågan är, var det värt väntan?

Det korta svaret är ja.
Det långa kommer här:
I Am Alive (hädanefter kallat Alive) är ett horror/survival spel med fokus på den enskilda spelaren och valen man ställs inför i ett post-apokalyptiskt samhälle. När spelet börjar anländer huvudrollen, spelarens alterego till en stad för att hitta sin fru och dotter. Man får snart reda på att precis innan apokalypsen flög man ifrån fru och barn till andra sidan amerika och har vandrat tillbaka sen dess, i lite över ett år. Frun och barn är borta och äventyret, att hitta dessa två personer, börjar.

Jag har en hatkärlek till survival/horror. Görs det rätt är det spännande och svettigt, blir det för mycket strid och effekter tröttnar jag. Blir spelet för svårt eller för bångstyrt/enformigt tröttnar jag.
Och tyvärr kvalar Alive in där.

Spelmomenten bygger på två saker, att klättra (och använda energi) och att hjälpa/skjuta personer som också försöker överleva. Staminamätaren är räddningen för Alive, ens ickenamngivne huvudroll har nämligen en fysik som en normal männsika, man kan inte klättra speciellt länge, utan att ta permanent skada, man kan bara göra några hoppgrepp innan man tappar taget. Detta är suveränt utfört tills man inser att bandesignen inte håller samma mått. Idéen är att man skall titta och planera sin väg genom ruinerna för att hitta ställen där man kan ”pausa” och få tillbaka energi. Men bandesignen är helt rakt och sällan finns en alternativ väg, utan istället har spelutvecklarna lagt till saker som, painkillers, water bottles etc. som återför din permanent förlorade stamina. Samma sak gäller hälsan och dammet i spelet.
Spelet försöker skapa en illusion av att allt är dammigt och att damm är farligt att andas in. När det blåser upp till sandstorm måste man ta skydd, när man på lägre nivåer i staden tvingas traska igenom damm så tar man hela tiden skada och en maxhälsa minskar. Men som jag skrev tidigare, finns det sällan sätt att undvika dessa turer, vilket gör att man, antingen innan eller efter, hittar något som återställer din hälsa.
Det andra stora momentet är de andra överlevande runt om i staden, dessa reagerar oftast på att du kommer för nära och vill ha bort dig. Du kan då resa på händerna och backa bak i ett försök att lugna dem. Du kan oxå välja att dra din pistol (som oftast är tom) och hota dem. Jag har ännu inte spelat klart spelet på högsta svårighetsgraden men jag är tyvärr inte imponerad av AI. Flera ställe i spelet ”måste” man passera gäng. Detta stör mig mest. Dessa går inte att argumentera med, utan istället blir det ett ”pusselelement”. Vem skall jag skjuta, hugga och i vilken ordning? Tar man ”fel” ordning dör man troligtvis. I praktiken innebär detta;
Vänta och se till att en pistolkille springer mot dig och att du har siktet på en annan med pistol, finns det någon ”boss” ha siktet på honom. När fienden är tillräckligt nära för att slå dig, döda honom med en ”surprise” attack och skjut genast fiende nr2, fiende nr1 hade en pistol, så om du inte hade ammunition hinner du få det, hade du en kula, kan du således skjuta fiende nr3, innan du måste springa fram till fienden du sköt först och ta han ammunition, för att antingen skjuta igen eller slåss beroende på hur många som är kvar.
Spelet försöker bygga upp ett moraliskt dilemma för spelaren, skall jag verkligen skjuta dessa människor som bara försöker överleva, försvara det lilla vatten och skydd dem har? Men när de bara är ute efter skjuta/slå ihjäl spelaren försvinner dessa moraliska val snabbt.

Jag brukar inte argumentera så mycket för grafik när folk frågar mig om spel men i detta fall tänker jag ta upp det.
Spelet är nämligen ganska fult. Antagligen för att det har varit svårutvecklat, Men vyerna, som man borde se när man klättrat längst upp på en skyskrapa uteblir pga dammet, som framstår som tillagt för att grafikmotorn inte klarar mer. Samma sak gäller texturer och färg. Jag tänker lite på filmtiteln ”fyra nyanser av brunt” (och lite svart) när jag spelar. Det är inget fel på det artistiska i spelet, men utförande ger mig mer känslan av att man ”skyller” på sand/damm för att dölja ett dåligt grafiskt jobb.

Nu har jag varit väldigt kritiskt mot spelet tyvärr och skall vända och se det positiva i det hela.
Först å främst, spelet kostar 120kr. Det är ett jättebra pris på ett relativt långt äventyr med bra spelmoment.
Det är svårt att överleva, det är sparsmakat med ammunition och vatten, känslan att vara utsatt är jättebra.
Det som drar ner är tyvärr den totalt linjära bandesignen, som motsätter sig den smarta energimätaren och icke-fullt fungerande A.I. på överlevare.

Betyg 7/10 pga det låga priset.

Annonser