Tomb Raider

Tomb raider Dvd Cover

Det börjar bra. Jag får känslan att Lara Craft är tillbaka. Det känns som om Crystal Dynamics har gjort sin läxa, en reboot, en nyfödelse, eller rättare sagt en spark ut i vuxenlivet för Lara. Jag dras med när båten med Laras kompisar fastnar i stormen och helvetet brakar loss.

Tomb raider har varit en tv-spels saga med stor uppgång och fall. Återstarten för Lara kom för mig med Tomb Raider: Underworld, där fokusen återigen hade hamnat på stora banor med klättring, pussel och utforskning. Detta förväntade jag mig skulle vara kvar då Underworld sålde bra och tillät Crystal Dynamics fyra år av utveckling på Tomb Raider, vilket visade sig bara vara delvis sant.
Istället får vi ett matinéäventyr i stil med Uncharted, där spelaren tillsammans med Lara får lär sig jaga med pilbåge, skjuta skurkar med maskingevär och göra omöjliga stunts utan någon direkt prestation. Detta innebär att jag tröttnar snabbare än jag borde.
Laras personliga utveckling i spelet däremot håller mig kvar till slutet, trots att storyn, som involverar religiösa skurkar, som genom människooffer tillber en gud, som skall ha härskat över ön sedan urminnes tider, är klichéartad och förutsägbar. Laras kompisar som skulle kunna ha lyft berättandet är även dem fasta arketyper som vi alla har sett alldeles för många gånger. Hela berättelsen och karaktärerna är som tagna ur Joseph Campbell ” The Hero with a Thousand Faces” och vi vet alla vem som skall förråda, dö, överleva och offra sig långt innan det sker men berättandet är effektivt och snyggt redigerat, så trots allt sitter jag kvar till sista akten och tittar på mellansekvenserna och engagerar mig i Laras problem.
Själva spelet blir snabbt en rak mix av Gears of War och Uncharted. En bit in i spelet, när Lara fått tag i en automatkarbin blir skurkarna förutsägbara och alldeles för många. Att jaga rådjur för mat blir sekundärt och att sitta i skydd och skjuta skurkar primärt. Tomb raider för mig har alltid handlat om utforskning och plattformspussel, detta får jag lov till på några av spelets banor som är större och mindre linjära, här finns också gravar som kräver lite extra utforskning men ger alltid Lara en bra belöning som att man blir tåligare eller t ex pricksäkrare. Men när skurkarna återigen börjar strömma in, så sjunker spelglädjen när jag tvingas leka massmördare istället för arkeolog.
I övrigt så finns det mycket att samla på i Tomb Raider, loggböcker, resurser, gps-cashar m.m. Det mesta ger antingen resurser till att uppgradera vapen eller mer information om folket som levt tidigare på ön. Lara får också tillgång till nya förmågor under historiens gång, vilket ger möjlighet att komma åt nya platser på redan besökta banor. Detta tilltalar inte mig i ett storydrivet actionspel, även om det förlänger speltiden för många spelare.
Grafiskt så bjuder spelet på en rik flora av teman och Lara upplever både äckligt blodiga offerplatser, gamla första världskrigsbunkrar, istäckta bergstoppar till fantastiska havsvyer hängande sådär härligt över ett stup på tvåhundra meter. Modellerna och texturer håller hög klass vilket tillsammans med en snygg artdesign ger ett gediget helhetsintryck igenom hela spelet.
I slutändan är jag dock nöjd. Laras personliga utveckling, från rädd, skitig och skadad till tuff, bestämd och mogen kvinna är en faktor, effektiv berättelseteknik och mystiska miljöer är andra. Dock når inte spelet upp till Underworlds nivå i och med för mycket skjutande och för lite plattformspussel.

Betyg 7/10

Annonser